På kullarna ute vid Husabergsudde påträffades ett gravfält från vikingatiden på 1800-talet. Utgrävningar gjordes 1916. Då hittades många föremål från vikingatiden.
Det största, ännu delvis bevarade gravfältet från vikingatiden, som finns i Askersunds närmaste omgivningar, är det på Husabergsudde. Så skrev redaktören och hembygdsforskaren Joel Haugard i en bok om Vättern och Norra Vätterbygden i en bok som kom ut 1922. Och vad jag förstår är läget oförändrat.
Sommaren 1916 företogs en vetenskaplig utgrävning på Husabergsudde under ledning av doktor Erik Lundberg. Utgrävningen resultat blev ett otvivelaktigt vittnesbörd om att det funnits en stor och allmän gravplats på Husabergsudde under vikingatiden. Sammanlagt undersöktes åtta större gravar, belägna i kanten av de höga gruskullarna. Redan vid första spadtagen påträffades en stensatt grav med föremål av brons. De döda brändes på kullens krön. Eldskenet och röken från bålet var en påminnelse om dödlighet, liksom i den kristna tiden kyrkklockornas ringning.
Gravarna vid Husabergsudde låg mycket tätt. De innehöll i regel en lerkruka med benrester efter den döde, samt olika vapen av järn. Det vackraste fyndet av alla var ett svärd av järn.
I mars 1880 påträffades en spännbuckla i brons på Husabergsudde i samband med lastning av grus. I maj samma år –också i samband med grustagning-hittades ett bronsspänne. Sommaren 1883 hittade man två ovala spännbucklor i brons, en järnring, et järnfragment, pärlor av karneol och bergkristall, samt en mängd människoben och skärvor av brända lerkärl.
Redan i början på 1700-talet gjorde sachsiska krigsfångar skatgrävningar på Husabergsudde, dock utan resultat. Åren 1705 till 1721 fanns det ett stort antal krigsfångar inkvarterade i Askersund, som rönte en mycket human behandling. De blev så bra behandlade att till och med kyrkoherden började klaga. Kyrkoherden menade att unga pigor och änkor i staden , var allt för intresserade av fångarna. På våren 1719 inkvarterades inte mindre än 120 ryska krigsfångar i Askersund. Fångarna överfördes till Askersund från Visingsö, där de varit inhysta i Visingsborgs slott och rönt en ganska omild behandling. Vi några tillfällen var fångarna så utsvultna att de började äta gräs på slottsvallarna står att läsa i en uppsats i Karolinska Förbundets årsbok. Men i Askersund blev det bättre. Och särskilt då som en del kvinnor började svärma får ryssarna.
Själv har jag alltid undrat varför inte kommunen gjort mera av historien på Husabergsudde. I många år har platsen använts till campingplats och blivit mycket populär. En spännande historia skulle säkert locka ännu flera turister ut till kullarna vid Husabergsudde. Naturligtvis skulle det finnas text om vad som hänt och bilder på vikingafynden. Det kanske till och med kunde bli en daglig visning. En lite spännande och spöklik sådan. Många av camparna som kommer till Husabergsudde har förmodligen inte aning om vilken historisk plats de tältar på.
För några år sedan gjorde en kvällstidning ett uppslag på vilka platser i Sverige det hade spökat på och vilka det kunde spöka på. Husabergsudde fanns med. Jag och en kvinnlig kollega till på tidningen nappade på kvällstidningens uppslag. Vi åkte till grushöjden på Husabergsudde för ett reportage, men spöken var inte alerta den dagen. Kanske det var för varmt….
Ove Danielsson
PS! Kommentera gärna.
Sommaren 1916 företogs en vetenskaplig utgrävning på Husabergsudde under ledning av doktor Erik Lundberg. Utgrävningen resultat blev ett otvivelaktigt vittnesbörd om att det funnits en stor och allmän gravplats på Husabergsudde under vikingatiden. Sammanlagt undersöktes åtta större gravar, belägna i kanten av de höga gruskullarna. Redan vid första spadtagen påträffades en stensatt grav med föremål av brons. De döda brändes på kullens krön. Eldskenet och röken från bålet var en påminnelse om dödlighet, liksom i den kristna tiden kyrkklockornas ringning.
Gravarna vid Husabergsudde låg mycket tätt. De innehöll i regel en lerkruka med benrester efter den döde, samt olika vapen av järn. Det vackraste fyndet av alla var ett svärd av järn.
I mars 1880 påträffades en spännbuckla i brons på Husabergsudde i samband med lastning av grus. I maj samma år –också i samband med grustagning-hittades ett bronsspänne. Sommaren 1883 hittade man två ovala spännbucklor i brons, en järnring, et järnfragment, pärlor av karneol och bergkristall, samt en mängd människoben och skärvor av brända lerkärl.
Redan i början på 1700-talet gjorde sachsiska krigsfångar skatgrävningar på Husabergsudde, dock utan resultat. Åren 1705 till 1721 fanns det ett stort antal krigsfångar inkvarterade i Askersund, som rönte en mycket human behandling. De blev så bra behandlade att till och med kyrkoherden började klaga. Kyrkoherden menade att unga pigor och änkor i staden , var allt för intresserade av fångarna. På våren 1719 inkvarterades inte mindre än 120 ryska krigsfångar i Askersund. Fångarna överfördes till Askersund från Visingsö, där de varit inhysta i Visingsborgs slott och rönt en ganska omild behandling. Vi några tillfällen var fångarna så utsvultna att de började äta gräs på slottsvallarna står att läsa i en uppsats i Karolinska Förbundets årsbok. Men i Askersund blev det bättre. Och särskilt då som en del kvinnor började svärma får ryssarna.
Själv har jag alltid undrat varför inte kommunen gjort mera av historien på Husabergsudde. I många år har platsen använts till campingplats och blivit mycket populär. En spännande historia skulle säkert locka ännu flera turister ut till kullarna vid Husabergsudde. Naturligtvis skulle det finnas text om vad som hänt och bilder på vikingafynden. Det kanske till och med kunde bli en daglig visning. En lite spännande och spöklik sådan. Många av camparna som kommer till Husabergsudde har förmodligen inte aning om vilken historisk plats de tältar på.
För några år sedan gjorde en kvällstidning ett uppslag på vilka platser i Sverige det hade spökat på och vilka det kunde spöka på. Husabergsudde fanns med. Jag och en kvinnlig kollega till på tidningen nappade på kvällstidningens uppslag. Vi åkte till grushöjden på Husabergsudde för ett reportage, men spöken var inte alerta den dagen. Kanske det var för varmt….
Ove Danielsson
PS! Kommentera gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar