Senaste numret av Örebro Läns Idrotshistoriska Sällskaps tidning Idrottsarvet. Bengt-Åke Gustafsson pryder första sidan.Sedan jag slutade på tidningen i Askersund för några år sedan med ålderns rätt har jag ägnat mej åt att skriva lite av varje. Någon gång har jag också varit tillbaka och skrivit i tidningen. Och det är naturligtvis trevligt att göra ett och annat gästspel. Tidningen blev ändå 30 år av mitt liv.
Men nu tänkte jag slå ett slag för Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskaps fina tidning ”Idrottsarvet”. Jag har själv medverkat i tidningen vid ett antal tillfällen. Det är lika trevligt varje gång Lars Ehlin (en av redaktörerna) hör av sig och vill ha hjälp med skrivandet från syd. Idrottsintresset sitt djupt rotat.
Tillsammans med kompisen Kenth och idottskollegan Garvis Gustavsson, bruka vi åka in på Sällskapets möten i Örebro. Och intresset från idrottsfolket är enormt. Det är fullsatt flera timmar före mötet med inbjudna sportstjärnor. 400-500 personer är inte ovanligt. Jämför det med vanliga föereningsmöten….
Tillsammans med kompisen Kenth och idottskollegan Garvis Gustavsson, bruka vi åka in på Sällskapets möten i Örebro. Och intresset från idrottsfolket är enormt. Det är fullsatt flera timmar före mötet med inbjudna sportstjärnor. 400-500 personer är inte ovanligt. Jämför det med vanliga föereningsmöten….
Kenth och jag har känt varandra länge, med det har varit lite mera på avstånd när vi växte upp. Båda hade vi dock gamla IP i Askersund som vårt andra hem under ungdomsåren. Sedan försvann vi åt olika håll. När Kenth kom tillbaka till Askersund igen träffades vi på olika kulturtillställningar. Jag var ofta ute på jobb och Kenth var där med sin Gunilla för att lyssna och se. Vi upptäckt ganska snart att vi hade mycket mera gemensamt än ett stort idrottsintresse. Vi diskuterar om allt och hamnar oftast på samma slutsats. Klart att vi strider ibland, men vi brukar komma fram till en ”lösning”. Under vissa perioder träffas vi inte så ofta, men den sista måndagen i varje månad brukar vi stråla samman i Folkets hus. Då är det fullmäktige. Då klarar vi ut vilka beslut som är ” rätt och fel”. Som tur för oss bör vi inte tänka röster i valet.
När jag ändå är inne på kompisar måste jag också nämna Leif Linus Larsson på gatan intill. Vi är av samma årgång. Umgicks i ungdomsåren. Sedan valde vi olika vägar. Nu ses vi så gott som dagligen. Om inte annat på lite håll en bit bort på gatan. Han har och gör en unik insats för Askersunds kommunen genom sin fantastiska fotosamling som han åker runt och visar upp när föreningarna kallar. När Leif går in för något blir det bra.
Garvis känner jag genom idrotten. Vi ses ofta. Som vanligt är han den store skämtaren. Det har han varit så länge jag känt honom. Även ute på bandy-och fotbollsplanerna. Motståndarna har inte alltid uppskattat skämten.
Men över till Sällskapets tidning ”Idrottsarvet” . Min artikel i det senaste numer handlar om när skrinnarna Björn och Birger fick askersundarna på glid. Adressen till tidningen är: http://www.olis.nu/, för den som vill läsa alla artiklar.
Men över till Sällskapets tidning ”Idrottsarvet” . Min artikel i det senaste numer handlar om när skrinnarna Björn och Birger fick askersundarna på glid. Adressen till tidningen är: http://www.olis.nu/, för den som vill läsa alla artiklar.
Birger och Björn fick askersundarna på glid när skridskosporten kom till stan.
Stora ungdomsframgångar på landets isovaler
Skridskosporten var stor i bandystaden Askersund under många år. Stadens skridskoungdomar dominerade resultatlistorna. Många av åkarna var också med ungdoms-och juniorlandslagen. Men dåliga vintrar och brist på konstfryst is fick Askersunds skridskoklubb att upphöra med verksamheten i slutet på 90-talet.
Skridskosektionen bildades inom IFK Askersund 1962. Mannen bakom satsningen var Laxåbon Björn Schutzer, som då hade flyttat till Askersund. Han var entusiastisk och drivande. I slutet av 60-talet och i början på 70-talet arrangerades skridskogalor på gamla IP med storstjärnor som Jonny Nilsson, Jonny Höglin, Ove Köning, Bernt Jansson och Gunnar Ström för att nämna några. Klubbens stora stjärna på den tiden var Björns syster Agneta. Hon blev landslagsåkare och deltog i VM.
Skrinnarna bildade så småningom en egen förening, Askersunds skridskoklubb, med Gudrun Eriksson, som en av de drivande. På tränarsidan hade Birger Magnusson, klivit in och tagit hand om ungdomsträningen. Han åkte land och rike runt med sitt duktiga ungdomsgäng. Askersundsskrinnarna deltog också i en rad tävlingar utomlands.
-Vid ungdoms-SM i Strömsund 1980 överraskade vi hela skridsko-Sverige. Vi hade fem ungdomar med som alla nådde topplaceringar, berättar Birger, själv en mycket duktig cyklist med bland annat ett veteran SM.
Själv gled han in i skridskosporten genom sina söner Jens och Ola, av en ren tillfällighet.
-Det var skridskoträning på Alsens is. Jag fick låna ett par skridskor för att pröva. Både grabbarna och jag tyckte det var roligt. Och sedan var det i gång, upplyser Birger, som själv har ett DM-tecken på 10 000 meter.
-Visst är det tråkigt att skridskosporten försvann i Askersund. Men det gick inte att köra vidare med de förutsättningar vi hade. För att bli riktigt bra i dag fodras de träning i inomhushallar för att uppnå den rätta kvaliteten. Vi fick åka runt till olika anläggningar på chans. Man visste aldrig hur vädret skulle bli. Ofta fick jag hämta ungdomarna i Hallsberg efter skolan, för att sedan åka direkt till Eskilstuna och träna, upplyser Birger, som under ett antal år också hade tränareuppdrag av Svenska skridskoförbundet på ungdomssidan.
Framgångsrikast av ungdomsskrinnarna blev Birgers grabb, Jens. Han deltog bland annat vid junior-VM i Innsbruck. I en trelandskamp mellan Sverige, Norge och Holland, blev Jens totalsegrare. Även yngre brodern Ola, samt bröderna Jörgen och Thomas Remmelg, tillhörde Sverigeliten på ungdomssidan liksom Linn Eriksson.
-Idrotten har gett mej mycket. Både resor och kamratskap. Resorna med ungdomarna var fantastiskt roliga. Ser det som ett privilegium att ha fått vara med om det, säger Birger.
Trots att skridskosporten försvunnit från Askersund förs ändå tränartraditionen vidare. En av klubbens duktiga ungdomar när det begav sig, Andreas Larsson, är sedan några år tillbaka landslagstränare. Och använder en del av det han lärde sig under Birgers träning med dagens skrinnare.
-Klart att man känner sig lite stolt över det. Jag var inte helt fel ute, fast det nu är några år sedan, säger Birger.
Skridskoklubben använde sig ofta förr av sjöisarna runt Askersund för sin träning. Det var på den tiden det fanns vintrar. När isarna fryser till i dag finns det fortfarande mycket folk på Alsens is i Askersund. Men nu är det långfärdsskridskor som gäller.
Ove Danielsson (f d journalist på NA i Askersund)
Stora ungdomsframgångar på landets isovaler
Skridskosporten var stor i bandystaden Askersund under många år. Stadens skridskoungdomar dominerade resultatlistorna. Många av åkarna var också med ungdoms-och juniorlandslagen. Men dåliga vintrar och brist på konstfryst is fick Askersunds skridskoklubb att upphöra med verksamheten i slutet på 90-talet.
Skridskosektionen bildades inom IFK Askersund 1962. Mannen bakom satsningen var Laxåbon Björn Schutzer, som då hade flyttat till Askersund. Han var entusiastisk och drivande. I slutet av 60-talet och i början på 70-talet arrangerades skridskogalor på gamla IP med storstjärnor som Jonny Nilsson, Jonny Höglin, Ove Köning, Bernt Jansson och Gunnar Ström för att nämna några. Klubbens stora stjärna på den tiden var Björns syster Agneta. Hon blev landslagsåkare och deltog i VM.
Skrinnarna bildade så småningom en egen förening, Askersunds skridskoklubb, med Gudrun Eriksson, som en av de drivande. På tränarsidan hade Birger Magnusson, klivit in och tagit hand om ungdomsträningen. Han åkte land och rike runt med sitt duktiga ungdomsgäng. Askersundsskrinnarna deltog också i en rad tävlingar utomlands.
-Vid ungdoms-SM i Strömsund 1980 överraskade vi hela skridsko-Sverige. Vi hade fem ungdomar med som alla nådde topplaceringar, berättar Birger, själv en mycket duktig cyklist med bland annat ett veteran SM.
Själv gled han in i skridskosporten genom sina söner Jens och Ola, av en ren tillfällighet.
-Det var skridskoträning på Alsens is. Jag fick låna ett par skridskor för att pröva. Både grabbarna och jag tyckte det var roligt. Och sedan var det i gång, upplyser Birger, som själv har ett DM-tecken på 10 000 meter.
-Visst är det tråkigt att skridskosporten försvann i Askersund. Men det gick inte att köra vidare med de förutsättningar vi hade. För att bli riktigt bra i dag fodras de träning i inomhushallar för att uppnå den rätta kvaliteten. Vi fick åka runt till olika anläggningar på chans. Man visste aldrig hur vädret skulle bli. Ofta fick jag hämta ungdomarna i Hallsberg efter skolan, för att sedan åka direkt till Eskilstuna och träna, upplyser Birger, som under ett antal år också hade tränareuppdrag av Svenska skridskoförbundet på ungdomssidan.
Framgångsrikast av ungdomsskrinnarna blev Birgers grabb, Jens. Han deltog bland annat vid junior-VM i Innsbruck. I en trelandskamp mellan Sverige, Norge och Holland, blev Jens totalsegrare. Även yngre brodern Ola, samt bröderna Jörgen och Thomas Remmelg, tillhörde Sverigeliten på ungdomssidan liksom Linn Eriksson.
-Idrotten har gett mej mycket. Både resor och kamratskap. Resorna med ungdomarna var fantastiskt roliga. Ser det som ett privilegium att ha fått vara med om det, säger Birger.
Trots att skridskosporten försvunnit från Askersund förs ändå tränartraditionen vidare. En av klubbens duktiga ungdomar när det begav sig, Andreas Larsson, är sedan några år tillbaka landslagstränare. Och använder en del av det han lärde sig under Birgers träning med dagens skrinnare.
-Klart att man känner sig lite stolt över det. Jag var inte helt fel ute, fast det nu är några år sedan, säger Birger.
Skridskoklubben använde sig ofta förr av sjöisarna runt Askersund för sin träning. Det var på den tiden det fanns vintrar. När isarna fryser till i dag finns det fortfarande mycket folk på Alsens is i Askersund. Men nu är det långfärdsskridskor som gäller.
Ove Danielsson (f d journalist på NA i Askersund)
PS! Kommentera gärna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar