Kristinaskolan, Kristinahemmet , eller Kristinagården som nu är namnet, väcker både roliga och tråkiga minnen hos folk. Den ursprungliga verksamheten med skola för barn som hade det lite svårt startade i slutet på 1800-talet och lades ned 1979. Sedan har byggnaden använts för olika ändamål. I dag är det utbildning för vuxna som gäller.
Kristinahemmet var en viktigt arbetsplats för Askersund under många år. Inte minst för att det var en stor kvinnoarbetsplats. Kristinahemmet har haft många namn under årens lopp som nämnts. Det ena värre än det andra. Det första var Örebro Idiotskola! Under en period var namnet ”Andesvagskolan”. Den pampiga byggnaden togs i bruk 1905. Arkitekt var Magnus Dahlander, Örebro. Bygget kostade 84 918 kronor. Åren 1919 till 21, gjordes en tillbyggnad åt väster för en kostnad av 135 000 kronor.
Av gamla skrifter framgår att barn inte var värda något på den tiden. Det är en mycket mörk historia att läsa, och som väcker starka känslor. När Kristinahemmet byggdes diskuterades bland annat ventilationen. Man hade att välja på uppvärmning med varmvatten, ånga eller varmluft. Det sistnämnda befanns vara bäst. Från landstingets handlingar från 1905 går att läsa:
”Det är en känd sak, att den utdunstningen sinnesslöa och idioter afgiva är i hög grad stark och obehaglig, hvadan vid en anstalt som denna en kraftig ventilation är af behofet påkallad”. Med idiot menades alla utvecklingsstörda personer. Det var den tidens medicinska term i slutet av 1800-talet. Benämningen ”sinnesslöa” kom under 1900-talets början. Numera talar man om utvecklingsstörda, förståndshandikappade eller begåvningshandikappade.
Verksamheten vid Kristinahemmet började med en personalstyrka bestående av föreståndarinna, två lärarinnor, slöjdlärare samt annan tjänstepersonal. I början fanns 25 barn på hemmet. Köerna till de fåtaliga platserna var långa och barnen kunde ibland vara 11-12 år när de började på skolan.
Endast ”bildbara” barn fick tillträde. För at bedöma bildbarheten gick barnen två år i provklass. De som antogs fick stanna maximalt sex år ytterligare. De som inte godkändes fick återvända till hemmet, fattigstugan eller till en asyl för obildbara sinnesslöa någonstans utanför länet. Efter skolgångens slut skrevs barnen ut till hemsocknen och en del fick anställning. Vanligtvis som drängar eller pigor. Några barn stannade på skolans arbetshemsavdelning där de gavs ytterligare praktiskt träning. På 1950-talet ändrades inriktningen till att bli ett vårdhem. Under 1970-talet blev det ett habiliteringscentrum för barn med dubbelhandikapp.
Själv fick jag många kamrater som bodde på Kristinahemmet under skoltiden. Och så var det för de flesta ungdomar i Askersund på den tiden. Ungdomarna på Kristinahemmet fanns med i de aktiviteter som alla andra sysslade med. Det var inget konstigt med det. Ofta träffades vi ute på gamla idrottsplatsen för matcher i fotboll och bandy. Många som fans på Kristinahemmet hade trasliga hemförhållande och då var hemmet i Askersund det enda alternativet. Om det varit i dag skulle inte hälften av eleverna funnits på Kristinahemmet. Barnen och ungdomarna kunde inte hjälpa att de hade trassliga hemförhållande. Ett av mina första jobb på tidningen var att göra ett reportage från nedläggningen av Kristinahemmet. Det var julafton 1978 och barnen skulle vidare till en skola i Kungsör. Personalen hade fixat och donat för att barnen skulle få en bra jul. Det värmde i hjärtat. Det var inte tal om anstalt längre, utan om barn som behövde hjälp.
Vill också berätta en liten sorglustig historia som berör själva byggnaden och dess många fönster. Jag var bekant med en person som hade lite problem med livet. Ibland var han med Länkarna och ibland i Pingstkyrkan. Han hade svårt att få ihop det hela. Vid ett tillfälle satsade han på att bli egen företagare med en firma som bland annat skulle ägna sig åt fönsterputs. En dag fick han två fönsterputsarjobb samtidigt, Kristinahemmet och gamla Knappfabriken (som låg i närheten av stenhuggeriet). Det var otroligt många fönster på båda byggnaderna. Efter ha gjort en besiktning av byggnaderna, tog min bekant ett drastiskt beslut. Han lade ned firman. Det blev för många fönster.
Leif Linus Larsson har bidragit med bilder till artikeln
Kristinahemmet var en viktigt arbetsplats för Askersund under många år. Inte minst för att det var en stor kvinnoarbetsplats. Kristinahemmet har haft många namn under årens lopp som nämnts. Det ena värre än det andra. Det första var Örebro Idiotskola! Under en period var namnet ”Andesvagskolan”. Den pampiga byggnaden togs i bruk 1905. Arkitekt var Magnus Dahlander, Örebro. Bygget kostade 84 918 kronor. Åren 1919 till 21, gjordes en tillbyggnad åt väster för en kostnad av 135 000 kronor.
Av gamla skrifter framgår att barn inte var värda något på den tiden. Det är en mycket mörk historia att läsa, och som väcker starka känslor. När Kristinahemmet byggdes diskuterades bland annat ventilationen. Man hade att välja på uppvärmning med varmvatten, ånga eller varmluft. Det sistnämnda befanns vara bäst. Från landstingets handlingar från 1905 går att läsa:
”Det är en känd sak, att den utdunstningen sinnesslöa och idioter afgiva är i hög grad stark och obehaglig, hvadan vid en anstalt som denna en kraftig ventilation är af behofet påkallad”. Med idiot menades alla utvecklingsstörda personer. Det var den tidens medicinska term i slutet av 1800-talet. Benämningen ”sinnesslöa” kom under 1900-talets början. Numera talar man om utvecklingsstörda, förståndshandikappade eller begåvningshandikappade.
Verksamheten vid Kristinahemmet började med en personalstyrka bestående av föreståndarinna, två lärarinnor, slöjdlärare samt annan tjänstepersonal. I början fanns 25 barn på hemmet. Köerna till de fåtaliga platserna var långa och barnen kunde ibland vara 11-12 år när de började på skolan.
Endast ”bildbara” barn fick tillträde. För at bedöma bildbarheten gick barnen två år i provklass. De som antogs fick stanna maximalt sex år ytterligare. De som inte godkändes fick återvända till hemmet, fattigstugan eller till en asyl för obildbara sinnesslöa någonstans utanför länet. Efter skolgångens slut skrevs barnen ut till hemsocknen och en del fick anställning. Vanligtvis som drängar eller pigor. Några barn stannade på skolans arbetshemsavdelning där de gavs ytterligare praktiskt träning. På 1950-talet ändrades inriktningen till att bli ett vårdhem. Under 1970-talet blev det ett habiliteringscentrum för barn med dubbelhandikapp.
Själv fick jag många kamrater som bodde på Kristinahemmet under skoltiden. Och så var det för de flesta ungdomar i Askersund på den tiden. Ungdomarna på Kristinahemmet fanns med i de aktiviteter som alla andra sysslade med. Det var inget konstigt med det. Ofta träffades vi ute på gamla idrottsplatsen för matcher i fotboll och bandy. Många som fans på Kristinahemmet hade trasliga hemförhållande och då var hemmet i Askersund det enda alternativet. Om det varit i dag skulle inte hälften av eleverna funnits på Kristinahemmet. Barnen och ungdomarna kunde inte hjälpa att de hade trassliga hemförhållande. Ett av mina första jobb på tidningen var att göra ett reportage från nedläggningen av Kristinahemmet. Det var julafton 1978 och barnen skulle vidare till en skola i Kungsör. Personalen hade fixat och donat för att barnen skulle få en bra jul. Det värmde i hjärtat. Det var inte tal om anstalt längre, utan om barn som behövde hjälp.
Vill också berätta en liten sorglustig historia som berör själva byggnaden och dess många fönster. Jag var bekant med en person som hade lite problem med livet. Ibland var han med Länkarna och ibland i Pingstkyrkan. Han hade svårt att få ihop det hela. Vid ett tillfälle satsade han på att bli egen företagare med en firma som bland annat skulle ägna sig åt fönsterputs. En dag fick han två fönsterputsarjobb samtidigt, Kristinahemmet och gamla Knappfabriken (som låg i närheten av stenhuggeriet). Det var otroligt många fönster på båda byggnaderna. Efter ha gjort en besiktning av byggnaderna, tog min bekant ett drastiskt beslut. Han lade ned firman. Det blev för många fönster.
Leif Linus Larsson har bidragit med bilder till artikeln
Ove Danielsson
PS! Kommenetera gärna.
Hej! Vad intressant att läsa! Jag håller på med släktforskning och en av mina släktingar tillbaka i tiden vistades förmodligen här när det var nybyggt. Jag ska kontakta landstinget och se om det finns några uppgifter kvar!
SvaraRaderaJag var lärarpraktikant på Kristinaskolan läsåret 56/57 och bodde i ett rum på tredje våningen. Ett intressant läsår, med både positiva och negativa minnen.
SvaraRaderaSpännande att läsa, har minne av att jag var där med min mormor som arbetade, jag kan ha varit ungefär 5 år.
SvaraRaderaJag arbetade där sommaren 1964 - då var det vårdhem för utvecklingsstörda barn! Det var mitt första jobb efter studenten.
SvaraRadera//Monica