Marknad i Askersund

Det var inte försäljaren på bilden som åkte fast. Knallen på bilden sålde Dixi rakblad.

En markandsbild från i början av 1900-talet

Snart är det dags för vårmarknad i Askersund. Onsdagen den 29 april invaderar knallarna Askersund precis som de gjort sedan Gustav Vasa år 1550 förordade att det skulle hållas marknader två gånger om året i staden. Och det har de styrande i staden följt. På Gustav Vasas tid handlade utbudet om järn, oxar, hudar och smidesverk. I dag är de stora försäljningssakerna karameller, leksaker och CD-skivor.

Marknaderna i Askersund i är kultur till skillnad från många andra jippobetonade marknader som kommit till på senare år. Något som ansvariga på kommunen ska vara rädda om. Läste i tidningen att kommunen inte längre ville ha hand om marknadsborden. Vad är det för trams. Undrar vad Gustav Vasa skulle sagt om det? Trasiga bord fixar det duktiga folket på servicecentralen lätt. De som pratar om att inte ta ansvar för borden längre har inte läst kungens förordnade från den 10 maj 1550.

Marknaderna i Askersund har förändrats mycket under de senaste tio åren. Nu är handeln utspridd över hela staden, nästan ut till södra infarten. Förr var 110 platser på torget en självklarhet. Marknaderna utgick från torget. I dag är det ganska öde med försäljare på torget. Förklaringen till att så många platser försvunnit från torget är att försäljarna vill ha med sina bilar in på torget. Som jag ser det är det kommunen som bestämmer hur det ska se ut. Är det 110 platser på torget utan bilar, så är det. Det ska vara trångt och gemytligt. Bilarna behöver inte med in på torget. Som exempel kan jag nämna Varberg. Torget är fyllt med knallar utan en enda bil. De får komma tidigt på morgonen och lasta av, och sedan parkera på annan plats. Det ser mycket trevligt ut. Precis som det var i Askersund en gång i tiden.

Själv har jag många minnen från marknaderna i Askersund från mitt jobb som journalist. Det var en händelse som självklart skulle bevakas. Stan var ändå proppad med folk och det hade varit konstigt om inte tidningen nämnt något om det. En ständig fråga var hur många besökare som var på marknaderna. Mellan 5-och 10 000 besökare var en gångbar siffra som ingen kunde protestera emot.

På 50-talet fanns några rakbladsförsäljare som återkom år efter år. Den störste profilen sålde rakbladen Dixi. Ett oöverträffat märke enligt honom själv. Och folk handlade. Varje år förklarade försäljaren att firman skulle upphöra och att allt skulle säljas ut. Lika troget kom han dock tillbaka varje år. Fram till klockan tre på eftermiddagen gick försäljningen bra. Sedan blev det många turer upp till ölkaféet vid Väderkvarnsgatan (där Jakobssons radio och TV finns i dag). Efter en fem-sex turer dit blev rakbladsförsäljaren ganska trött om man säger så.
En annan sålde knivar. Försäljningsargumentet var lite udda. Knivarna var så vassa att man kunde skära mycket tunna korvskivor när svärmor kom på besök. Med så tunna skivor skulle hon aldrig återkomma lovade han. En annan sålde konservöppnare. Han berättade om att han kunde vakna med ett ryck om natten , bara för att gå upp och öppna några burkar. Så roligt och lätt var det. En sak som han drömde om. Försäljaren ville inte pracka på någon sina öppnare, utan det stod var och en fritt och gå runt och sprätta ansjovisspad på väggarna med sina gamla öppnare om det var så. För det var ett ofrånkomligt faktum med de omodärna öppnarna påstod han. I ett modernt samhälle använde man de senaste kommit fram i teknikväg.

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt mej med några bilder till den här artikeln.
Ove Danielsson
PS! Kommentera gärna.