torsdag 29 januari 2009

Pensionärsliv

Hur är det att vara pensionär? Vad gör du på dagarna? Blir det inte långsamt att bara gå och dra?Längtar du inte tillbaka till jobbet?
Frågorna är många när jag träffar folk på stan. Brukar svara att "det känns tungt att vara ledig, inte behöva tänka på tider och vara ledig när solen skiner" (det är ironi). En del saknar mej på tidningen och det värmer förstås. Det hade varit värre om det varit tvärtom. Jag bestämde mej vädligt tidigt för att sluta vid 65 års ålder. Det finns ett liv även vid sidan av jobbet som det gäller att ta reda på. Man kan inte leva på gamla löpsedlar hela sitt liv.
Året som gått sedan jag lämnade mitt journalistjobb har verkligen gått fort. Tyckte det var som i går jag satt och intervjuade folk och sprang på rådhuset för att kolla post och beslut. Och växla några ord med de som satt där.
De första månderna sedan jag slutade var det fullt upp med att rensa skräp som jag inte hunnit med tidigare. Och vinden är stor. Några funderade säkert på om jag hade börjat arbeta vid Kretsloppsstationen i Askersund. Men jag kan ge ett lugnande besked, att så inte är fallet.
Skriver fortfarande lite när lusten faller på och det är en av anledningarna till att jag startat den här bloggen. Brukar också hjälpa länets stolta idrottssällskap i deras tidning Idrottsarvet. Ibland har jag skrivit i min gamla tidning NA och kommunens tidning Bo i Askersund. Och minsann har jag också hållit några föreläningar i Folktes Hus om Askersundspolitiken på 70-talet. Det känns trevligt att göra lite av varje.
Före jul medverkade jag också i Hemmets -Veckotidning utan att jag visste om det. Folk som jag träffade undrade om jag bytt tidning. Förklaringen är enkel. Min gamla arbetsgivare sålde materialet till veckotidningen utan jag visste om det. Så kan det gå till i tidningsvärlden.
Sedan jag slutade som aktiv idrottare har jag varit en ganska aktiv motionär. Springer fortfarande runt Gårdsjön några gånger i veckan. Och nu kan jag göra det på dagtid. Inte för att jag är inne i någon kris, utan mera för mitt välbefinnande och kläderna ska passa även i fortsättningen.
Vi hörs.
Ove

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar