lördag 31 januari 2009

Linus hängde med




Sveriges främste idrottsman genom tiderna, Ingemar Johansson, är död. Den 26 juni 1959 blev Ingo världsmästare genom att slå ut Floyd Petterson i tredje ronden, Matchen gick i Ynkee Stadium i New York. Många har minne från den natten framför radioapparaterna. Även i Askersund hängde folk med i Ingos förhavande där borta på andra sidan Atlanten. Leif Linus Larsson-numera känd som mannen bakom en mängd gamla fina Askersundsbilder- var snabbt ute med en löpsedel från Nerikes-Allehanda. Bilden är plåtat utanför redaktionen vid Hospitalsgatan i Askersund. Biljetten ovan är en kopia av den riktiga matchbiljetten från 1959.
Ove


fredag 30 januari 2009

Askersunds stolta bandylag


Bandyn gjorde en gång i tiden Askersund känd som stad. Så fort bandyn kom på tal så nämndes IFK Askersunds stolta bandylag. IFK gjorde ett antal säsonger i Allsvenskan och fick också fram flera landslagsspelare. Som Gunar Carlsson, Kartl-Erik Södergren och Svante Eriksson. Alla tre är med på den här bilden som fanns i Rekord-Magasinet nr 10 1948. DE vita "Snoddaskepsarna" skänkte några affärsmän i staden. Färgbilden är lite missvisande. Målvaktströjan var grå i verkligheten, men gult gör sig bättre i verkligheten. Man får inte vara så petig. Karl-Erik tycks också ha varit ett populärt namn på den tiden.
Stående från vänster: Gunnar Carlsson, Anders Sundén, Elis Karlsson, Hans Bergsten, Karl-Erik Södergren , Svante Eriksson och lagledaren Arvid Swidén. Knästående fr.v:Sigge Fallgren, Karl-Erik Hagman, Stig Reveny, Karl-Erik Andersson och Ingvar Ulvenheim.
Ove

Hål i huvudet

TV-serien "Let´s dance" har verkligen hamnat i ropet de senaste veckorna genom alla skador. Jag följer inte serien, men de senaste dagarnas rubriker om att en av dansarna, Magdalena Graaf, fått operera en stor blödning i hjärnan har ingen kunnat undvika. Det har varit stor dramtik.

Har själv varit ute för exakt samma sak, därför har jag läst tidningarna lite extra. Med en maskinborr gör kirurgen ett hål i skallbenet för att komma år hjärnan. Sedan sugs blodet ut. Hålrummet rengörs och sys sedan ihop. I de flesta fall blir det inga fler besvär. Slag mot huvudet är orsaken till att det börjar blöda i hjärnan.

Enligt tidningsartiklarna har inte Graaf fått något slag mot huvudet. Blödningarna har kommit ändå. Själv ramlade jag ner från ett högt tak. Blev bara sämre och sämre. Efter tre månder hamnade jag akut på USÖ. När jag vakande efter operationen visste jag inte något vad som hänt. Jag var omringad av ett gäng i gröna rockar. De frågade lite försynt om jag visste var jag var. Gissade mej då till att jag var på någon Vårdcentral eller något liknande. Men så tänkte jag till änu en gång. Personalen på Vårdcentralen brukar inte ha gröna operationsrockar.

Snart nog blev jag medveten om vad som hänt. Jag hade jobbat hela tiden. Skrev artiklar som vanligt. Men jag mindes inte vad som hänt, vad jag skrivit för artiklar och vilka som jag träffat. Men artiklarna var det inget fel på enligt mina arbetskamrater. De tre senaste dagarna för operationen är helt blanka för mej. En märklig upplevelse.

När jag läser tidningarna om Graaf så ser jag att turen var på min sida. Enligt läkarna är dödligheten 50-60 procent. Den gången var procenten på min sida. Ofta påverkas talet efter en sådan skada. Har haft tur även där. Ingen har sagt något annat till mej i alla fall. Eller också är folk försynta.

Det enda minnet jag har efter huvudskadan är ett borrhål i huvudet. Och en ond axel. Annars är det mesta som förr. Ibland ska man ha lite tur. Det är inte så ofta jag haft det annars. Bara en gång som jag minns. Det var när jag gjorde lumpen och latrinen skulle tömmas. Då vann jag lottdragningen.
Ove

torsdag 29 januari 2009

Bilden är från Bastedalen för några år sedan. Allt var bättre förr. Till och med isarna för de som ägnade sig långfärdsåkning på skridsko och fiske. Själv nöjde jag mej med att fotografera. Mina gamla bandyrör från den aktiva tiden var inte gångbara i det här sammanhanget.
Ove

Pensionärsliv

Hur är det att vara pensionär? Vad gör du på dagarna? Blir det inte långsamt att bara gå och dra?Längtar du inte tillbaka till jobbet?
Frågorna är många när jag träffar folk på stan. Brukar svara att "det känns tungt att vara ledig, inte behöva tänka på tider och vara ledig när solen skiner" (det är ironi). En del saknar mej på tidningen och det värmer förstås. Det hade varit värre om det varit tvärtom. Jag bestämde mej vädligt tidigt för att sluta vid 65 års ålder. Det finns ett liv även vid sidan av jobbet som det gäller att ta reda på. Man kan inte leva på gamla löpsedlar hela sitt liv.
Året som gått sedan jag lämnade mitt journalistjobb har verkligen gått fort. Tyckte det var som i går jag satt och intervjuade folk och sprang på rådhuset för att kolla post och beslut. Och växla några ord med de som satt där.
De första månderna sedan jag slutade var det fullt upp med att rensa skräp som jag inte hunnit med tidigare. Och vinden är stor. Några funderade säkert på om jag hade börjat arbeta vid Kretsloppsstationen i Askersund. Men jag kan ge ett lugnande besked, att så inte är fallet.
Skriver fortfarande lite när lusten faller på och det är en av anledningarna till att jag startat den här bloggen. Brukar också hjälpa länets stolta idrottssällskap i deras tidning Idrottsarvet. Ibland har jag skrivit i min gamla tidning NA och kommunens tidning Bo i Askersund. Och minsann har jag också hållit några föreläningar i Folktes Hus om Askersundspolitiken på 70-talet. Det känns trevligt att göra lite av varje.
Före jul medverkade jag också i Hemmets -Veckotidning utan att jag visste om det. Folk som jag träffade undrade om jag bytt tidning. Förklaringen är enkel. Min gamla arbetsgivare sålde materialet till veckotidningen utan jag visste om det. Så kan det gå till i tidningsvärlden.
Sedan jag slutade som aktiv idrottare har jag varit en ganska aktiv motionär. Springer fortfarande runt Gårdsjön några gånger i veckan. Och nu kan jag göra det på dagtid. Inte för att jag är inne i någon kris, utan mera för mitt välbefinnande och kläderna ska passa även i fortsättningen.
Vi hörs.
Ove

onsdag 28 januari 2009

Nu är jag igång...

Under 30 år jobbade jag som journalist på Örebro-Kuriren och Nerikes-Allehanda. Började som sportjournalist för att sedan bli allmänreporer. För ett år sedan gick jag i pension. Träffar gamla läsare när jag är ute på stan som är snälla och undrar varför jag inte kunde fortsätta skriva.Visst skriver jag lite forfarande i olika publikationer, men som inte sprids till någon större allmänhet som var fallet med NA. Klart jag ibland saknar kontakten med folk som jag lärde känna på tidningen. Under 30 år hinner man skaffa sig många vänner. Och en del ovänner förstås som inte tycker om vad som skrivits. Men jag har varit ganska förskonad från sådant. Det gäller att visa respekt och kunna skilja på sak och person. Då brukar det ordna sig. En god vän till tyckte att jag skulle börja blogga. Har varit lite tveksam till det tidigare, mest beroende på okunskap. Visste helt enkelt inte hur man startar en blogg. Men vännen hjälpte mej. Och nu är jag igång...