Kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande i Askersund, socialdemokraten Bo Trygg, har meddelat att han kommer lämna sin post den 1 oktober i år. Det känns lite vemodigt. För de unga i Askersund har han alltid funits. Precis som Hasse Alfredssons figur, ”Robert Lind i Kramfors”. Det kommer att bli ovant att inte se Trygg olika sammanhang som har med kommunen att göra.
Själv har jag som journalist haft kontakt med Trygg sedan han fanns med i SSU och var ombudsman i Unga Örnar. Han har alltid varit engagerad i arbetarrörelsen , precis som sin mamma Stina. Han har det i blodet. I mitt arbete som journalist har avgående kommunalrådet varit ett föredöme att ha att göra med. Han ställde alltid upp och besvarade frågor. Vänligt och insatt. Fanns han inte på plats i rådhuset så gick det alltid att nå honom på telefon. Lovade han att ringa upp så gjorde han det. Det kvittade om han var i Stockholm på viktigt möte eller besök i den polska vänorten. Han ringde upp till skillnad från många andra som lovat. Själv måste jag erkänna min egna brister i att ringa upp.
Trygg är en man av ordning. På hans skrivbord finns inga onödiga papper. Så var det åtminstone när jag var kvar på tidningen för några år sedan. Trygg uppträde alltid propert och snyggt klädd. Han har varit bra på att representera kommunen vid invigningar, bandklippningar och annat som tillhör en kommunalrådspost. Ytterligare ett plus var också att han höll korta och mycket hörbara tal. Inget mummel där inte. Det blir genast lite lättare om alla kan höra klart och tydligt.
Det är lätt att förstå Trygg att han nu vill sluta på sin utsatta post, som det ändå är att vara kommunstyrelsens ordförande. Han har funnits med sedan i början på 80-talet. Och det blir tuffare att vara politiker för varje år som går. Trygg har ibland fått kritik för att vara allt för vänlig och samarbetsvillig inom politiken. Han borde ha gått hårdare och snabbare fram, har en del ansett. Har aldrig hört honom göra ett personangrepp i fullmäktige och då har jag ändå refererat en del genom åren. Ibland har jag faktiskt tyckte lite synd om honom när han blivit påhoppad. Det är svårt att bli arg på honom. Det har till och med politiska motståndare klagat över i fullmäktige. Många önskade att gå hårdare fram mot honom, men har avstått.
Klart att Trygg många gånger inte tyckte det var särskilt trevligt det jag skrev, men som var en självklarhet för mej som journalist. Han hade säkert önskat att jag väntat några veckor med olika ärenden, men för mej var det viktigt att få ut nyheten så snabbt som möjligt. Trygg kunde dock skilja på sak och personen. Han var lika vänlig trots påhoppen. Vi hade olika roller, jag min och han sin. Och det respekterade han alltid. Kanske kommun kunde använda Trygg som konsult i mediaträning framöver. Det är ju populärt med sådant nu för tiden.
Hörde honom säga i en intervju att han skulle börja spela golf. Det är bara att önska lycka till. Själv har jag försökt en gång. Förre landslagsmannen i bandy och vännen Karl-Erik Södergren och jag var ute och bilade vid ett tillfälle och hamnade vid banan i Åmmeberg. Karl-Erik tyckte vi skulle pröva med var sitt slag. Det gick åt skogen för oss båda. Och sedan var det färdiggolfat för oss. Men Bosse är nog tryggare än vi var på banan. Han kanske inte behöver ha lika bråttom som oss, nu när han lämnar politiken.
Ove Danielsson
Själv har jag som journalist haft kontakt med Trygg sedan han fanns med i SSU och var ombudsman i Unga Örnar. Han har alltid varit engagerad i arbetarrörelsen , precis som sin mamma Stina. Han har det i blodet. I mitt arbete som journalist har avgående kommunalrådet varit ett föredöme att ha att göra med. Han ställde alltid upp och besvarade frågor. Vänligt och insatt. Fanns han inte på plats i rådhuset så gick det alltid att nå honom på telefon. Lovade han att ringa upp så gjorde han det. Det kvittade om han var i Stockholm på viktigt möte eller besök i den polska vänorten. Han ringde upp till skillnad från många andra som lovat. Själv måste jag erkänna min egna brister i att ringa upp.
Trygg är en man av ordning. På hans skrivbord finns inga onödiga papper. Så var det åtminstone när jag var kvar på tidningen för några år sedan. Trygg uppträde alltid propert och snyggt klädd. Han har varit bra på att representera kommunen vid invigningar, bandklippningar och annat som tillhör en kommunalrådspost. Ytterligare ett plus var också att han höll korta och mycket hörbara tal. Inget mummel där inte. Det blir genast lite lättare om alla kan höra klart och tydligt.
Det är lätt att förstå Trygg att han nu vill sluta på sin utsatta post, som det ändå är att vara kommunstyrelsens ordförande. Han har funnits med sedan i början på 80-talet. Och det blir tuffare att vara politiker för varje år som går. Trygg har ibland fått kritik för att vara allt för vänlig och samarbetsvillig inom politiken. Han borde ha gått hårdare och snabbare fram, har en del ansett. Har aldrig hört honom göra ett personangrepp i fullmäktige och då har jag ändå refererat en del genom åren. Ibland har jag faktiskt tyckte lite synd om honom när han blivit påhoppad. Det är svårt att bli arg på honom. Det har till och med politiska motståndare klagat över i fullmäktige. Många önskade att gå hårdare fram mot honom, men har avstått.
Klart att Trygg många gånger inte tyckte det var särskilt trevligt det jag skrev, men som var en självklarhet för mej som journalist. Han hade säkert önskat att jag väntat några veckor med olika ärenden, men för mej var det viktigt att få ut nyheten så snabbt som möjligt. Trygg kunde dock skilja på sak och personen. Han var lika vänlig trots påhoppen. Vi hade olika roller, jag min och han sin. Och det respekterade han alltid. Kanske kommun kunde använda Trygg som konsult i mediaträning framöver. Det är ju populärt med sådant nu för tiden.
Hörde honom säga i en intervju att han skulle börja spela golf. Det är bara att önska lycka till. Själv har jag försökt en gång. Förre landslagsmannen i bandy och vännen Karl-Erik Södergren och jag var ute och bilade vid ett tillfälle och hamnade vid banan i Åmmeberg. Karl-Erik tyckte vi skulle pröva med var sitt slag. Det gick åt skogen för oss båda. Och sedan var det färdiggolfat för oss. Men Bosse är nog tryggare än vi var på banan. Han kanske inte behöver ha lika bråttom som oss, nu när han lämnar politiken.
Ove Danielsson
PS! Kommentera gärna. Adressen till hemsidan som är lite under uppbyggnad är:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar